En golfares dagbok
av Patrik Ekström (författaren ursäktar sig avsaknad av åäö p.g.a. engelskt tangentbord)

Dag 1

Jag möter alla utanfor centralen lördag morgon. Per har givetvis glömt resväskan hemma och kommer "lite senare". Några konstaterar att tandborstar, schampoo och annat som man vanligtvis glömmer är kvar hemma. Vädret är trist gråmulet och alla har ett bittert morgonhumör.

Bilen som Victor fixat billigt funkar och det finns gott om utrymme. Vi hinner inte längre än ett par mil sedan är det MacDonalds dags.

Straxt därefter hörs ett efterlängtat "pssst". Putte har tagit initiativet och öppnat första ölen.

Efter 8 timmar och tretton kisspauser har vi avverkat de 60 milen och utmattade och något förfriskade checkar vi in pa Jaravallens Hotel & Konferans anläggning.

Rummen ar helt ok men bastu, bad och sport anläggningen får underkänt av samtliga.

Medans jag tar en liten eftermiddagslur sa har de "proffsiga" varit och slagit nagra hinkar. Sen ar det dags for bastubad. Victor snackar om att försöka simma två längder i poolen under vattnet men efter att jag lyckas simma fyra sa sen sa ingen något mer om det.

Micke berättar att han redan har rekat med receptionisten som for övrigt enligt honom var "eee-hee" och skulle funka så har vi fått indikationer på att finns ett par ställen som kan vara kul att ga till i Malmö under kvällen.

Givetvis nojer sig inte nån med ett löst receptionisttips utan ett hundratal telefonsamtal rings från bastun till alla som nån gång kan tänkas har varit i Malmö eller pa något sätt hört talas om trakten. Det visade sig att receptionisten forsokte skicka oss till Malmos Sloppys men våra battre informerade kallor rekomerderade att vi skulle äta pa Lemon grass och sedan ga till Plysh vilket skulle vara Malmos motsvarighet till SpyBar. Nojda med detta bokas bord och ett gäng taxis. Darefter höjs tempot.

Wiskey, öl och annat. Hotelbaren toms pa jordnotter och alla ar i toppform. Att det är golftavling ar det ingen som tänker pa forrutom visst taktiksnack om att ta det lungt mellan lagkamratera.

Taxin anlander och efter en halvtimma ar vi pa vag. Lemon grass ser lovande ut men klientelet ar nagot aldre och inte sa trendigt som vi hade hort. Varat bord blir klart en timma forsennat sa ett par överflödiga Dry martinis slinker ner under den langa vanta.

Maten ar ypperlig men Per borjar uppträda dyng. Ve och fasa kan vi tappa en man redan under middagen. Alla hjälps åt att se till att Per inte far i sig sa mycket vin, speciellt Victor som ska spela med Per dagen efter.

Ett tag senare hör alla en slöddrig röst över bordet -"Fan man kan dricka hur mycket som helst utan att det tar nagot". Per sitter med glasiga ögon och vobblar på stolen och är inte riktigt i synk med sina egna begränsningar. Efter det var det spritförbud för honom en timma. Sjalv har jag svart med svenskan p.g.a. min utlandsvistelse. Man lyckadas klacka ur sig en -"Ursakta kan du hamta din asiatiske friend" till servitrisen vilket jag fick ata upp bittert under resten av resan. Eller nar jag med en forvanad min fragar Micke -"Va fan! Alla tjejej pratar svenska?". For utlandssvenskar som mig och Dolph sa ar livet inte latt ibland.

En taxiresa senare och vi ar pa lilla torget. Efter att ha viftat med VIP kortet vi fick av den asiatiska "frienden" sa slussas vi in av dorrvakterna pa Plysh. Plysh ar valdigt likt SpyBar i Stockholm men den skanska publiken var ganska trevlig, enda skillnaden ar att det inte finns nagra kändisar i Malmo. Kanske fanns det en massa skånska kvasi-kändisar som är kända fran de danska lokalkannalerna men vi kunde inte bry oss mindre. Putte hittade en ensamstaende mamma att prata med medans vi andra höll upp skenet av att var golfproffs pa turne. Drinkrundorna avloste varandra och vi hade en hop med skanska beundrarinnor. Tyvärr var språket ett hinder. Vi förstod inte skånskan och de ville inte förstå varan dryga Stockholmska.

Plysh stanger vid 2 och ytterligare en taxiresa tar oss till Slagthuset som ar en riktigt kottmarknad. (Per beslot sig for att inte folja med utan akte hem, vilket alla tyckte var klok) Pa dansgolvet traffar jag en gammal vän. Hans Erkendal sångaren fran Mobile Homes. Hans enda forklaring till varfor han var dar var -"For jag har rad!". Under kvallen cirkulerar vi runt som ett gäng guldfiskar i sin skal. Slagthuset ar stort och verkar vara ett inomhuscentrum fast alla butiker är stängda, flera vaningar och manga skrymslen och vran. Alla irrar mest omkring och gor nagra tafata forsok till danssteg till musiken som mest ar skansk techno. Vi traffades alla senare utanfor korvmojen och en korv med räk senare sa var det taxi hem.

Hemma var det fullt padrag. Per som hade legat och sovit nagra timmar stryker omkring som en zombie och letar efter sitt täcke som den omtanksamme Micke har passat på och gömma bakom TVn. Micke som hade dragit sig tillbaka upptäcks av Henke när han spelar luftgittar (eller nått) med sopkvasten på toan.

Några He-mans stannar uppe och dricker mer Wiskey medans de flesta går och lägger sig. Henke som ar en av de som stannar uppe finner sig pa morgonen kvar pa samma position med kladerna pa men den nya mobiltelefonen badandes i en drink fran gårdagen. -"Den ar ju bara tre dagar gammal, min forra telefon la min chef i en drink sa den pajjade".

Mer foljer Dag 2>>